phiiia

Ja visst är det mäktigt med sjukvården, eller barnomsorgen, när man jobbar med människor som nu. När jag började praktiken hade jag ett antal patienter som mådde fruktansvärt dåligt, vissa kunde inte ens uttrycka sig pga sina smärtor. Nu har jag snart varit där 1 månad. Och dessa patienter, allihopa, som jag följt under en månads tid skall nu åka hem (vissa hem, andra vårdboende) innan påsk. De ler, skrattar och pratar. Vissa sitter uppe i rullstol med hjälp av personal och vissa klarar sig nästan helt själva. Det är fantastiskt... det är otroligt, otroligt mäktigt. Kan tänka mig att det är samma sak inom barnomsorgen att se hur barn utvecklas och lägger ihop 1+1, börjar tänka logiskt och sådant. Vi som jobbar inom vård och omsorg har egentligen fantastiska jobb! Man är delaktig i något stort och man kan påverka.

Vi må ha dåliga löner och sliter så man ibland inte vill se en människa, men i slutet på dagen, när man får det där leendet av en patient man nästan inte trodde skulle klara sig, då är det värt det. Vi blir istället rika på upplevelser. Håller ni inte med?